Nutopia

Vart är vi på väg egentligen?

Fram till idag har TV-spelsutvecklingen känts någorlunda stabil och pålitlig. Vi har lärt oss mönstret helt enkelt. Vi har kunnat förstå vad som skulle komma utan att egentligen ha en aning, det har Nintendo lärt oss. Men vad händer nu?

Det var ett par år sedan Nintendo 64 skulle släppas, eller Ultra 64 som den kallades. Kan inte låta bli att digga det namnet mer faktiskt. Konsolen blev som vi alla vet ingen vidare succé, men de introducerade i alla fall den analoga spaken på handkontrollen och gjorde den till standard i branschen. De andra skulle givetvis följa efter. Både PlayStation 2 och Xbox gick i samma spår. Analogt skulle det helt enkelt vara från första början.

Här kan vi bara anta att Nintendo kände sig pressade, och därför klämde de ur sig ytterligare en flopp, GameCube. Det var inget annat än en starkare Nintendo 64 om man ska hårddra, därav misslyckandet. Men med Nintendo DS och Wii var de återigen pionjärerna på marknaden som Sony och Microsoft fick rätta sig efter.

PSP går förvisso bra i Japan, men har svårt att hänga med på den globala kartan. Vi kan med allra största sannolikhet förvänta oss minst ett touchbaserat interface på PSP2, som med DS. Och Microsoft (och Sony) hamnade återigen på efterkälken när Wii presenterade den rörelsekänsliga kontrollen. Vi fick PlayStation Move och Kinect, men fortfarande har de allt och lite till att bevisa. Hos mig är de faktiskt aldrig igång.

Det kändes bekvämt på något sätt, att ordningen var återställd, även om jag är allt annat än något fan av Nintendo. Det fanns i alla fall ett mönster. Det Nintendo gör, gör också de andra. Eller något sånär. Men som jag skrev inledningsvis, vad händer nu?

Nintendo 3DS må ta glasögonlös 3D till det bärbara formatet, men 3D i sig är ju inget nytt. Sony har ju redan gjort det till stationärt spelande, så är detta tillräckligt? Detta är också konsolens enda riktiga försäljningsargument, för resten har vi sett förut. Och lägg därtill det faktum att vi inte längre kan peka på själva spelskärmen om vi vill nyttja 3D så känns det lite som ett vägskäl. Antingen full 3D och vanliga kontroller, eller simpel, lågupplöst 2D i 4:3 som vi kan peka på. Optimalt? Låter knappast så.

Här har ju PSP2 chansen att lysa ordentligt. Men vet du vad, jag tror Sony är lite för bekväma av sig för att ta chansen. Vi kommer säkert att få se ett högupplöst monsterhus med något annorlunda kontrollmetoder, något som i sig är mer än välkommet för undertecknad, men kommer de att försöka gå om Nintendo? Tillåt mig säga “knappast” en gång till. Sedan kan man ju dock också ställa sig frågan om det verkligen behövs? Svårt att säga när vi inte vet, men jag vet i alla fall att en sjukt trimmad PSP skulle göra succé i mina byxor.

Fast vad händer med uppföljaren till Wii? Vad ska Nintendo ta sig till när både rörelsekontroll, kameror och 3D redan nyttjats. Hur tusan ska vi spela TV-spel om fem år om Nintendo får bestämma? Svaret är enkelt, men ganska tråkigt.

Vi väntar i fem år och ser! Eller vad tror du?

Rickard Olsson

Omåttlig dyrkare av esport. Spelar mycket PC och klämmer även in blandat på PS4 när tid finns. Anser att The Last Guardian är universums bästa spel någonsin, för… Trico <3

Kommentarer

  • Jimmy

    De får introducera och implementera fler sinnens intryck. Framför lukt och känselfunktioner i tv-spelandet. Lukten av förruttnat lik pyser ur konsolen då man spelar Resident Evil. En fläkt a la Carola blåser emot en då man springer över de ödsliga slätterna i Fallout! ;)

  • För min del är framtiden gärna gimmicklös. Visst, det är kul att leka lite en wii-mote och visst, det är väl häftigt att man kan styra spel med kroppen, och visst 3d, och visst touchscreen, och visst bla bla bla. Men vad gör sådana saker för spelen egentligen? De sätter spelUPPLEVELSEN i första hand, och resten av spelet kommer någonstans runt fjärdeplats, efter produktionsvärde och kontroll och allt sånt. Det kanske är dags att fokusera enbart på att förbättra spel som berättarmedium.

    Litteraturen står sig ju fortfarande, trots att den bara är bläck på papper (såvida man inte använder sig av en läsplatta för sina böcker, men ärligt talat, hur kul är det?). Filmbranschen håller förvisso på med sin 3d och sina surroundljud, och hela Hollywood-maskineriet är ju fortfarande till största del enbart yta och produktionskostnader, men filmmediet experimenteras det ändå väldigt mycket med, liksom med litteraturen.

    Alla rpg-spel måste inte börja med en 16-25-åring som får minnesförlust. Naturligtvis, självklart, finns det motexempel – inte minst inom indie-scenen, och “spel” som Heavy rain. Naturligtvis finns det många exempel på allt.

    Vart var jag på väg? Just ja, bort from gimmickeriet och mot något slags berättande i fokus. För visst, som Jimmy skriver, framtiden kanske kommer kunna erbjuda luktspel utöver 3d-effekterna, och med en liten fin Carolafläkt i ansiktet när man dundrar fram på sin motorcykel, eller glider fram i sin fallskärm á la Just cause. Men om allt bara blir att det ska vara så häftigt som möjligt att spela, försvinner ju snart berättelserna över huvud taget.

    Det behövs – tycker jag – läggas mer fokus på spelen som berättarmedium, och mindre som menlös underhållning. Det finns väldigt många spel som inte är menlös underhållning, som har fantastiska berättelser, men det är sällan de som får den största fokusen. Särskilt inte i dagspress. Och det lättaste att skriva om är naturligtvis tekniken och pengarna.

    Men jag, och det här är då återigen mina egna tankar, efterlängtar att tv-spel behandlas lite mindre som teknisk underhållning, och lite mer som (fin)kulturell artefakt. Att kunniga behandlar det på samma sätt som man behandlar litteraturen.

    Låååång kommentar, jag vet, som kanske i slutändan inte säger så mycket.
    Trots allt är det enda vi kan göra, som sagt, att vänta fem år och se. Men här är en skål med de fina vinglasen och det pretentiösa rödvinet, för att kommande generation siktar mer på att få oss att gråta av känslorna i spelen, snarare än att gråta av den överväldigande känslan av att spela.

  • Pingback: Tweets that mention Vart är vi på väg egentligen? -- Topsy.com()

  • Jimmy

    Håller helt med dig Nfasth, jag hoppas innerligt att scenariot jag beskrev aldrig kommer ske. För det centrala i spelandet ska/bör ju vara en stark story…