Nutopia

The Legend of Zelda – där det började

Spelet som alltså inleder våra Zelda-söndagar framöver blir självfallet The Legend of Zelda. Detta första, historiska spel till Nintendos 8-bitare som skulle komma att bli en gigantisk milstolpe i företagets historia, och som belönats med tokgrymma reklamfilmer som denna. Detta är varför vi alla älskar det inledande spelet så himla mycket.

1987 var året då vi för första gången fick följa med på Links resa genom Hyrule för att rädda prinsessan Zelda. Eller rättare sagt, vi var Link. Den pixliga lilla tjockisen skulle ju navigeras genom ett varierat rutnät, sprängfyllt med fiender, lönngångar, buskar och grottor.

Vi slogs, eldade, sprängde, kastade och hade oss. Allt i avancemangets namn. Otaliga buskar brändes och alldeles för många värdefulla bomber slösades bort i jakten på de där gäckande hålorna som oftast gömde något kul. Euforin var total när den så typiska lilla truddelutten spelades upp efter en fullträff.

Och vem minns inte den tredje grottan vars karta lätt kunde uppfattas som något helt annat?

För mig personligen var The Legend of Zelda en alldeles fantastisk och tillika oförglömlig introduktion till de riktigt minnesvärda äventyrsspelen “förr i tiden”. Ett spel som påverkade inte bara mig, utan även min äldre bror. Han gjorde nämligen en detaljerad karta i färg över spelet med A4-ark, där varje papper motsvarade en ruta i spelet. Så där lagom överjävligt ambitiöst.

Man kan bara se på The Legend of Zelda idag som ett vägskäl för sin tid. Spelet visade då hur bra spel kunde vara, hur mycket de kunde influera och hur mycket vi kunde älska dem. Man kan spela det idag och mysa, men samtidigt är det svårt att inte inse hur otroligt mycket spel har utvecklats på de dryga tjugo år som passerat sedan den numera snart 60-åriga Shigeru Miyamoto skapade evig TV-spelshistoria.

Rickard Olsson

Omåttlig dyrkare av esport. Spelar mycket PC och klämmer även in blandat på PS4 när tid finns. Anser att The Last Guardian är universums bästa spel någonsin, för... Trico <3

Kommentarer

  • Äntligen! Sett fram emot detta. :)
    Man känner igen sig väldigt mycket i det du skriver. Man gav verkligen aldrig upp förrän man hittat allt. Är bl.a. det som gör Zelda så bra.

  • Daniel

    Man bara ryser i kroppen till den ljuvliga musiken!

  • Micke

    Ja, det gick åt många timmar till buskdokumentation! ;) Känslan när man väl klarat Second Quest, det “andra varvet”, är fortfarande svåröverträffad.

  • Sebastian

    När jag och min storasyster var små och spelade Link (Zelda 2) gjorde vi också en karta över den världen på rutigt papper. Varje ruta var ett steg :3 vilka minnen.. borde leta upp den hemmavid

  • Peter Thegreate

    Vilket sammanträffande……har i går och idag fixat till det gamla NESet, haft isär o fixat kontaktdonet i boxen och tvättat kassetternas kontaktytor med sprit (skåne aqavqvit) :) funka fint. Blir till att ha lite nostalgi-tid ett tag.