Nutopia

Arkiv för
Veckans spel

19 december

Veckans spel #33: Donkey Kong Country och nynnandet

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Det var inte när Donkey Kong Country släpptes till Super NES 1994, utan kanske 2-3 år senare, som jag spelade det och blev totalt frälst. Många timmar spenderades framför TV:n och låten som spelades under stora delar av spelet bet sig fast på ett irriterande sätt. Jag kunde nästan höra låten när jag inte spelade, men bara nästan – den var omöjlig att få ur huvudet och samtidigt hopplös att nynna på. Ja, i alla fall så att det lät som något som liknade Jungle Groove. Läs vidare →

12 december

Veckans spel #32: Ett beroende

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Vi är alla beroende av något, men med spel blir det lite extra lätt att man fastnar för en viss titel eller så. Jag har mitt Gears of War-universum, det är orubbligt, men de senaste veckorna har jag även tokfastnat för katt och råtta-leken ChuChu Rocket till iPhone, i dubbel bemärkelse. För detta är hjärngympa på en annan nivå. Läs vidare →

5 december

Veckans spel #31: Arkanoid helt enkelt

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Ett av mina favoritspel till Commodore 64 var Arkanoid från Taito. Jag vet mycket väl att det egentligen bara är en Breakout-klon, en av många ska tilläggas, men som så många andra så fastnade jag för just Arkanoid. Läs vidare →

28 november

Veckans spel #30: I bergakungens sal

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Precis som TDH har jag väldigt starka barndomsminnen som kretsar kring Game Boy. Ett spel som jag nötte mycket var Tiny Toons: Babs’ Big Break och vissa delar har etsats sig kvar extra mycket.

Så fort jag hör “I bergakungens sal av Edvard Grieg”, eller något som liknar den, så minns jag de läskiga träden med sina långa armar istället för grenar. Det är inget dåligt minne, inget sådant som fick mig att drömma mardrömmar om nätterna. Nej, nej – det är ett bra minne. Banan med demoner och vajande träd var den bästa i spelet men det berodde nog mest på att jag älskade musiken. Läs vidare →

21 november

Veckans spel #29: glitchfabriken Super Mario Bros.

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Jag gillar Super Mario Bros. till den gamla 8-bitiga trotjänaren NES. Av flera anledningar. Det är ett kul spel – fortfarande – och det ger mig många glada minnen. Men framför allt för att spelet är en enda stor glitchfabrik, ni vet, när man kan göra konstiga saker i spel som definitivt inte är menade att vara där.

Det finns ett vansinnigt otal i just Super Mario Bros. Alla är kanske inte glitchar i ordets rätta bemärkelse, utan snarare påhittiga drag där man utnyttjar spelets mekanik. Men det finns ju också de där galna sakerna. En av mina favoriter är helt klart när man klarar ett slott och dör på samma gång. Det blir en så skön segermelodi på väg in till Toad, utan Mario, för att sedan övergå i det klassiska brupp-du-är-död-ljudet med tillhörande jingel. Läs vidare →

14 november

Veckans spel #28: Danke och japanerna

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Sega var verkligen banbrytande med sin sista konsol, nämligen Dreamcast. Inbyggt modem, bara en sådan sak – något man snabbt bytte ut till bredbandsadaptern via amerikanska mellanhänder. Även fast onlinespelandet kom igång sent i Sverige så blev det ändå något som definierade konsolen för mig, mycket tack vare en skön version av Quake III Arena samt förstås Phantasy Star Online. Läs vidare →

31 oktober

Veckans spel #27: SingStar-fobi

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

I många år, på x antal fester, har jag vänligt med bestämt vägrat att sjunga SingStar, detsamma gäller all annan form av karaoke. Jag kan inte sjunga och hatar att sjunga, även om det så bara gäller ett litet ja må han leva. Tanken på att ens sjunga i duschen skulle bara slå mig om jag först halkat i badkaret och slagit huvudet väldigt hårt. Att sjunga är en av mina väldigt svaga sidor och har nog varit näst intill en fobi. Läs vidare →

17 oktober

Veckans spel #26: intron man minns

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Något som för mig personligen var synonymt med PlayStation-eran, den första av konsolerna alltså, var det obligatoriska introt där grafiken vida överträffade själva spelet. Man minns tillbaka och nästan myser lite grann, för det är inte riktigt samma sak längre. Två av dem sticker ut lite extra, på olika sätt. Läs vidare →

10 oktober

Veckans spel #25: Tetris-tegelstenen var bara början

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Jag är i det närmaste besatt av bärbara spelmaskiner, och allt är tegelstenen Game Boys fel. Den kom som present, väl inslagen i något lagom juligt papper, och såväl jag som brorsan fick en. Kartongen pryddes av Tron-inspirerade händer som spelade på en Game Boy – den är en av mina starkaste barndomsminnen.

Det där omslaget, och så Tetris förstås. Läs vidare →

3 oktober

Veckans spel #24: I can’t do anything

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Efter framgångarna med bland annat WipEout försökte sig Psygnosis nyöppnade franska division på ett spel jag inte glömmer. Med underbara miljöer, Angelo Badalamenti-musik och en handling med rötter i den filmiska förlagan kunde förutsättningarna inte bli mycket bättre. Westwood hade verkligen lyckats med sitt Blade Runner-spel och vi PlayStation-ägare hade behov att mätta medan vi väntade på uppföljaren till Resident Evil. The City of Lost Children kunde bli hur bra som helst. Läs vidare →

26 september

Veckans spel #23: Stackars kattunge

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

För något år sedan jobbade jag på en webbyrå som skulle pitcha in flera spelidéer till en sajt. För att ha ett bra underlag och exempel att visa kunden ägnade jag och en kollega en hel eftermiddag till att testa olika enkla spel på nätet. Målet var att lista ut vad som gjorde spel bra och beroendeframkallande eller motsatsen, för att sedan presentera detta för kunden. Läs vidare →

19 september

Veckans spel #22: Age of Conan motiverar till omotiverat våld

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Onlinerollspel har i princip aldrig fungerat för mig. Jag har testat ett otal av dem, men sällan fastnar jag några längre stunder. Jag har försökt med såväl Final Fantasy XI som World of Warcraft och Lineage 2, men utan något långtgående resultat. Jag mäktar inte med, tröttnar på segheten och slutar helt enkelt att spela efter ett tag. Samma sak var det tyvärr med Age of Conan, som gode herr TDH går i gasen över mest hela tiden, även om det faktiskt var åtminstone lite annorlunda. Jag slutade spela, visst, men det fanns något där i som jag kan sakna än idag. Läs vidare →

11 september

Veckans spel #21: Counter-Strike och den 11 september

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Veckans spel kommer en dag tidigt den här veckan, för det blir helt enkelt bättre så. Idag, när det här publiceras, är det nämligen den 11 september. För nio år sedan flög terrorister från Al-Qaida kapade flygplan in i World Trade Center i New York, samt Pentagon. Ett fjärde plan kraschades av passagerarna när de hörde vad som hänt.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat, men så såg jag hur folk twittrade vad de gjorde när de hörde om attackerna. Man kan tycka vad man vill om uppmärksamheten de fick (jämfört med folkmord, svält och så vidare) så går det inte att undgå vilken stor händelse det var, samt hur det påverkat världspolitiken.

Min informationsbärare var Counter-Strike. Läs vidare →

5 september

Veckans spel #20: Det ultimata krigsvapnet

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.


Den Asylianska staden står i lågor. Himlen är täckt av skräckinjagande drakar samtidigt som en imponerande armada med katapultbåtar belägrar hamnen. Det otänkbara har hänt, kungariket Mokai har förklarat krig. Stadens drakryttare flyger ut ur det kungliga stallet för att slå tillbaka mot hotet. Läs vidare →

11 juli

Veckans spel #19: Jag ser dödskallar

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

I vanliga fall när jag reser, och då särskilt på sommaren, brukar jag ägna timmar åt att spela spel på min Nintendo DS. Men nu ligger min DS hemma och en av anledningarna är att jag inte hittade laddaren. Tydligen var det så länge sedan jag behövde den senast att jag inte minns var jag lagt den. Läs vidare →

4 juli

Veckans spel #18: Spelet för mig?

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Ibland kanske man ställer sig frågan, är det här spelet något för mig? Man läser recensioner, snokar upp intryck från olika forummedlemmar, kollar trailers och bilder, men ibland är det ändå lite svårt att fatta en avgörande beslut. Man tvekar, blir osäker och fundersam. No More Heroes 2: Desperate Struggle gör det enkelt för dig, det deklarerar nämligen exakt vad det innehåller och det räcker med ett ögonkast på fodralets baksida. Gissa själv, vilken målgrupp tror du spelet riktar sig till? Läs vidare →

27 juni

Veckans spel #17: Mariobröder som säljer

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Det var faktiskt inte Super Mario Bros som fick mig att vilja ha en NES, men väl ett annat spel med de båda rörmokarbröderna. Mario Bros är inte alls lika känt, vilket kanske inte är så förvånande. Det är trots allt mer av ett arkadspel än vad som skulle bli typiska konsolspel, men väl så bra ändå.

Det är för övrigt mycket möjligt, rentav troligt, att du har Mario Bros om du köpt något av Super Mario Bros Advance-spelen till Game Boy Advance. Där finns spelet nämligen med som bonus, med uppgraderad grafik men annars tämligen intakt. Läs vidare →

13 juni

6 juni

Veckans spel #15: Förbannade krabbor

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Det finns tre spel som har betytt mycket för mitt spelade och som jag spelade väldigt mycket under en lång tid. Det är Star Wars Jedi Knight: Dark Forces II, The Curse of Monkey Island och Half-Life. En av anledningarna till att jag spelade dem om och om igen var byte eller blåsning av datorer – Windows är ju känt för att vara stabilt, eller hur var det nu? Jag undrar hur många gånger sparfiler förstördes eller tappades bort vid ominstallationer och krascher? Läs vidare →

30 maj

Veckans spel #14: Mario och såpa

Veckans spel är en artikelserie på Spelbloggen där triaden med gästbloggare lyfter fram ett spel varje vecka. En bloggare, en post, ett spel – det är den enda begränsningen.

Jag är inget större fan av Mario som karaktär, men vissa av hans spel är ändå oslagbart underhållande, det medger jag. Och mitt allra starkaste minne – förutom när man i barndomsåren vrålade “KOLLA IN STAAAAAJLEN” till brorsan när man hoppade över det allra första frågetecknet i Super Mario Bros. och tog goomban med sig av bara farten – måste ha varit mitt första möte med Super Mario 64. Läs vidare →