Det var inte när Donkey Kong Country släpptes till Super NES 1994, utan kanske 2-3 år senare, som jag spelade det och blev totalt frälst. Många timmar spenderades framför TV:n och låten som spelades under stora delar av spelet bet sig fast på ett irriterande sätt. Jag kunde nästan höra låten när jag inte spelade, men bara nästan – den var omöjlig att få ur huvudet och samtidigt hopplös att nynna på. Ja, i alla fall så att det lät som något som liknade Jungle Groove. Läs vidare →

Vi är alla beroende av något, men med spel blir det lite extra lätt att man fastnar för en viss titel eller så. Jag har mitt Gears of War-universum, det är orubbligt, men de senaste veckorna har jag även tokfastnat för katt och råtta-leken ChuChu Rocket till iPhone, i dubbel bemärkelse. För detta är hjärngympa på en annan nivå. Läs vidare →

Precis som TDH har jag väldigt starka barndomsminnen som kretsar kring Game Boy. Ett spel som jag nötte mycket var Tiny Toons: Babs’ Big Break och vissa delar har etsats sig kvar extra mycket.

Så fort jag hör ”I bergakungens sal av Edvard Grieg”, eller något som liknar den, så minns jag de läskiga träden med sina långa armar istället för grenar. Det är inget dåligt minne, inget sådant som fick mig att drömma mardrömmar om nätterna. Nej, nej – det är ett bra minne. Banan med demoner och vajande träd var den bästa i spelet men det berodde nog mest på att jag älskade musiken. Läs vidare →

Sega var verkligen banbrytande med sin sista konsol, nämligen Dreamcast. Inbyggt modem, bara en sådan sak – något man snabbt bytte ut till bredbandsadaptern via amerikanska mellanhänder. Även fast onlinespelandet kom igång sent i Sverige så blev det ändå något som definierade konsolen för mig, mycket tack vare en skön version av Quake III Arena samt förstås Phantasy Star Online. Läs vidare →

I många år, på x antal fester, har jag vänligt med bestämt vägrat att sjunga SingStar, detsamma gäller all annan form av karaoke. Jag kan inte sjunga och hatar att sjunga, även om det så bara gäller ett litet ja må han leva. Tanken på att ens sjunga i duschen skulle bara slå mig om jag först halkat i badkaret och slagit huvudet väldigt hårt. Att sjunga är en av mina väldigt svaga sidor och har nog varit näst intill en fobi. Läs vidare →

Något som för mig personligen var synonymt med PlayStation-eran, den första av konsolerna alltså, var det obligatoriska introt där grafiken vida överträffade själva spelet. Man minns tillbaka och nästan myser lite grann, för det är inte riktigt samma sak längre. Två av dem sticker ut lite extra, på olika sätt. Läs vidare →

Jag är i det närmaste besatt av bärbara spelmaskiner, och allt är tegelstenen Game Boys fel. Den kom som present, väl inslagen i något lagom juligt papper, och såväl jag som brorsan fick en. Kartongen pryddes av Tron-inspirerade händer som spelade på en Game Boy – den är en av mina starkaste barndomsminnen.

Det där omslaget, och så Tetris förstås. Läs vidare →

Efter framgångarna med bland annat WipEout försökte sig Psygnosis nyöppnade franska division på ett spel jag inte glömmer. Med underbara miljöer, Angelo Badalamenti-musik och en handling med rötter i den filmiska förlagan kunde förutsättningarna inte bli mycket bättre. Westwood hade verkligen lyckats med sitt Blade Runner-spel och vi PlayStation-ägare hade behov att mätta medan vi väntade på uppföljaren till Resident Evil. The City of Lost Children kunde bli hur bra som helst. Läs vidare →

Veckans spel kommer en dag tidigt den här veckan, för det blir helt enkelt bättre så. Idag, när det här publiceras, är det nämligen den 11 september. För nio år sedan flög terrorister från Al-Qaida kapade flygplan in i World Trade Center i New York, samt Pentagon. Ett fjärde plan kraschades av passagerarna när de hörde vad som hänt.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat, men så såg jag hur folk twittrade vad de gjorde när de hörde om attackerna. Man kan tycka vad man vill om uppmärksamheten de fick (jämfört med folkmord, svält och så vidare) så går det inte att undgå vilken stor händelse det var, samt hur det påverkat världspolitiken.

Min informationsbärare var Counter-Strike. Läs vidare →

Den Asylianska staden står i lågor. Himlen är täckt av skräckinjagande drakar samtidigt som en imponerande armada med katapultbåtar belägrar hamnen. Det otänkbara har hänt, kungariket Mokai har förklarat krig. Stadens drakryttare flyger ut ur det kungliga stallet för att slå tillbaka mot hotet. Läs vidare →

I vanliga fall när jag reser, och då särskilt på sommaren, brukar jag ägna timmar åt att spela spel på min Nintendo DS. Men nu ligger min DS hemma och en av anledningarna är att jag inte hittade laddaren. Tydligen var det så länge sedan jag behövde den senast att jag inte minns var jag lagt den. Läs vidare →

Det var faktiskt inte Super Mario Bros som fick mig att vilja ha en NES, men väl ett annat spel med de båda rörmokarbröderna. Mario Bros är inte alls lika känt, vilket kanske inte är så förvånande. Det är trots allt mer av ett arkadspel än vad som skulle bli typiska konsolspel, men väl så bra ändå.

Det är för övrigt mycket möjligt, rentav troligt, att du har Mario Bros om du köpt något av Super Mario Bros Advance-spelen till Game Boy Advance. Där finns spelet nämligen med som bonus, med uppgraderad grafik men annars tämligen intakt. Läs vidare →

Läs den högt för dig själv. /reds. anm. Läs vidare →

Det finns tre spel som har betytt mycket för mitt spelade och som jag spelade väldigt mycket under en lång tid. Det är Star Wars Jedi Knight: Dark Forces II, The Curse of Monkey Island och Half-Life. En av anledningarna till att jag spelade dem om och om igen var byte eller blåsning av datorer – Windows är ju känt för att vara stabilt, eller hur var det nu? Jag undrar hur många gånger sparfiler förstördes eller tappades bort vid ominstallationer och krascher? Läs vidare →

Jag är inget större fan av Mario som karaktär, men vissa av hans spel är ändå oslagbart underhållande, det medger jag. Och mitt allra starkaste minne – förutom när man i barndomsåren vrålade ”KOLLA IN STAAAAAJLEN” till brorsan när man hoppade över det allra första frågetecknet i Super Mario Bros. och tog goomban med sig av bara farten – måste ha varit mitt första möte med Super Mario 64. Läs vidare →