I Red Faction: Armageddon har mänskligheten bosatt sig på Mars då spelet börjar. Men det dröjer sig inte kvar där, utan istället får vi se hur samhället rasar samman. Bokstavligen. Spelserien har gjort sig känd för möjligheten att förstöra spelets miljöer och behåller det som en viktig del i Armageddon. Man tvingas både att förstöra och laga saker för att ta sig vidare i spelets handling. Läs vidare →
På mer än ett sätt har Kode80:s 1-bit Ninja nära på allt jag egentligen begär av ett spel. Det är oerhört simpelt, lättkontrollerat och vansinnigt stilfullt. Att det sedan är en enda lång svartvit hyllning till tidernas bästa plattformsspel, Super Mario Bros., gör förstås inte saken sämre. Läs vidare →
Framgångssagan App Store bara fortsätter att växa så det knakar. Nya appar väller in dagligen i en alldeles oöverskådlig mängd, och snart kommer en av dessa att vara Wisp från svenska Triolith Entertainment. Läs vidare →
L.A. Noire är ett revolutionerande spel värt beundran. Team Bondi har med Rockstar-stöd under sju års tid utvecklat ett levande Los Angeles anno 1947, skrivit en lång detektivhistoria med bland annat verklighetens Black Dahlia-fall att sjunka in i, samt satt ny teknisk standard för framförallt karaktärsanimationer. Inget spel har varit i närheten av den realism L. A. Noires hundratalet skådespelare når upp i vad gäller mimik, så till den grad att spelet säkerligen hade sålt bra enbart därför. Läs vidare →
Jag gillade verkligen Golden Axe när det begav sig, vilket betyder att jag antingen ska vara helt förtrollad av att återse min goda vän, eller bli besviken för att det inte håller längre.
Lite av båda och blev det. Läs vidare →
En del spel ska nog helt enkelt lämnas i det förgångna. Jag känner flera Sega-fanatiker som pratade sig varma om ”streetan” och i synnerhet Streets of Rage 2, men jag tvivlar på att ens de kan se charmen i det här idag.
Eller ja, kanske charmen, men spelglädjen är tämligen förlorad. Streets of Rage var ju gå och slå-alternativet till Final Fight med lite mer fart. Det är svårt att tro här. Läs vidare →
Gameloft förnekar sig inte och fortsätter i gammal god stil att spruta ut nya spel. Dungeon Hunter 2 må förvisso inte vara det allra senaste på marknaden längre, men det är ändå något vi hittills förbisett på Mapple. Fast inte nu längre. Läs vidare →
Vem känner inte till Ridge Racer idag? Denna karaktäristiska racingserie som tog världen med storm under mitten av 90-talet för att sedan sjunka som en sten och mest glida ut på marknaden från och till som en fisljummen parentes. Det verkar numera vara ett givet recept att vid varje nytt konsolsläpp även lansera ett nytt Ridge Racer-spel, och fallet Nintendo 3DS är inget undantag. Nu spelar vi Ridge Racer – igen – och det i 3D. Läs vidare →
Det finns ett otal gamla klassiker återutgivna till iPhone på App Store, nästan lite av en trend. Något vi förvisso gillar oerhört mycket, men samtidigt blir man plågsamt påmind om hur mycket sämre spelen faktiskt var. Den gamla klyschan “det var bättre förr” är något man absolut inte kan applicera på detta fenomen, om man ska generalisera.
Splatterhouse är det dock lite annorlunda med. Visst är det ett med dagens mått mätt undermåligt spel, men samtidigt är det helt nytt för mig då jag missade att spela det under 80-talets sista glada dagar. Och jag gillar det, även om det är både frustrerande och gammalmodigt på samma gång. Själva konceptet är härligt med lite Fredagen den 13:e möter Evil Dead då det blir såväl Jason-karaktärer som deformerade monster, men uppläggsmässigt får vi ett simpelt gå från vänster till höger och kötta fiender-spel. Läs vidare →
Rocketcat Games har tidigare förgyllt vår tillvaro med spelen Hook Champs och uppföljaren Super QuickHook, men det tar inte stopp där, utan vi fortsätter att svinga oss fram i typiskt Rocketcat-manér med tredje spelet i den något osammanhängande serien, Hook Worlds. Och det är bättre än någonsin. Läs vidare →
Så här i juletider kan det ju vara extra tilltalande att sitta inne framför brasan med lite mysigt äventyrspusslande. Tur då att Puzzle Agent till iPhone och iPad finns, och till reapris just nu. Men är det något att ha? Mapple har svaret!
Puzzle Agent från Telltale Games är sannerligen en tveeggad historia. Å ena sidan vill jag älska spelet villkorslöst för dess charm och mysiga handling, men samtidigt går det inte att blunda för många av de problem som titeln dras med. De är förvisso överkomliga sett till helheten, men stör ganska mycket, tyvärr. Läs vidare →
The 7th Guest är bara ett spel i mängden av gamla klassiker som nu dammas av och släpps på nytt till iPhone och iPad. Till mångas stora glädje, ska tilläggas. Just The 7th Guest var en ganska betydande titel på sin tid, och red på det populära fenomenet FMV, Full Motion Video. Det handlade om grafiskt imponerande pusselskräck med inslag av förinspelade sekvenser med riktiga skådisar som sedan implementerades i spelgrafiken. Då var det fantastiskt, idag är det nostalgi. Läs vidare →
Vem kan egentligen inte sin Harry Potter-historia? Eller, jag kan den inte, förresten. Men vi vet alla vad det handlar om överlag, vem Harry Potter är och hur det fungerar. Det är ungdomligt, magiskt och väldigt mysigt. Ett bra recept för ett lyckat äventyrsspel, oavsett format. Eller? Jo, faktiskt. Lego Harry Potter är, kan jag säga direkt, ett alldeles lysande spel till våra iPhonar. Läs vidare →
Worms är tillbaka, men för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är en serie värre mjölkad än Mega Man och Final Fantasy, eller så det känns i alla fall. Men jag klagar inte för det, Worms är ju kul, och har alltid varit. Läs vidare →
Det finns många problem i Epic Mickey, särskilt efter Musse Pigg klantat sig lite i början (se videon med hela introt här) vilket leder till att han sugs in i Cartoon Wasteland – en skev sagovärld. Som nu även är trasig, efter all thinner som Musse skvätt över hela stället. Nu ska vi inte skylla allt på Musse, det är något mer som är fel i Cartoon Wasteland – det ligger en mörk stämning över hela stället. Men det är kanske något som kommer automatiskt i en värld som befolkas av gamla bortglömda seriefigurer. Läs vidare →
2010 har varit ett riktigt underbart år sett till spel med bra story. Knappt hann jag komma ur Fable 3-fällan, förrän jag blev utsatt av ett bakhåll från Assassin’s Creed: Brotherhood och så var jag fast i spelträsket igen. Läs vidare →
Jag läser på App Store att på grund av en misslyckad galaktisk insats har Jordens alla kor hamnat i rymden där de svävar omkring helt utan mål inkapslade i luftbubblor. Ni förstår ju redan här vilka häftiga möjligheter man har utifrån något sådant, men eftersom det är Swedish Game Development AB som ligger bakom spelet, och då det ingår i Donut Games-serien, kan vi med en gång sluta fantisera. Men inte för att det på något sätt är dåligt. Läs vidare →
