Nutopia

Hobbit: En oväntad resa

Klockan 23:59 satt jag i biostolen på Royal i Malmö, fula 3D-glasögon på, och väntade spänt på 3D-äventyret som första filmen i Hobbit-trilogin skulle bjuda på. När filmen väl börjar så hör vi den välkända rösten av den äldre versionen av Bilbo Baggins, som vi fick träffa i första filmen av Sagan om ringen-trilogin. Precis som i den filmen (var det verkligen hela elva år sedan?), så börjar den här med en liten historielektion. Bilbo berättar om dvärgar som blev utjagade ur sitt hem av en drake, och om ett episkt slag med en orch-armé. Musiken som spelas i bakgrunden känner vi igen från förr, och stämningen lägger sig direkt.

Efter denna lilla tillbakablick så befinner oss i samma tid som i början av Sagan om ringen-trilogin, och vi får se gamle Bilbo sitta och skriva om sina resor och äventyr. Snart nog börjar han tänka tillbaka, och vi får börja ta del av allt det som ägde rum 60 år tidigare.

Varför man ska göra en trilogi av en sådan relativt kort bok förstår jag kanske inte, men man kan ju inte anklaga dem för att inte ta sig an projektet ordentligt i alla fall. Denna första film är hela tre timmar lång, och vi har redan fått ta del av mycket action, humor och fantasy när den är i sitt esse. I och med de två efterföljande filmerna så vet vi dock att det är mycket mer som komma skall.

Vi träffar på många gamla vänner, och det är en stor lättnad att alla spelas av samma skådespelare som innan. Vi får till exempel se Cate Blanchett som Galadriel, Christopher Lee i rollen som Saruman, och till och med en liten skymt av Frodo som spelas av Elijah Wood. Och självklart även den kanske allra viktigaste – Ian McKellen är tillbaka som Gandalf den Grå. Värd att nämna är ju förstås också Martin Freeman, som porträtterar huvudrollen Bilbo.

Detta är en ganska fantastisk historia, och passar helt klart bäst när man ser den i ganska fantastisk kvalitet – jag rekommenderar därför alla att se den i high frame rate-format, som verkligen ger filmen den där sista lilla knuffen genom riktigt bra bild.

Jag känner mig nöjd så här klockan 04:00 på natten, precis hemkommen från bion. Filmen var ungefär så som jag väntade mig att den skulle vara – en bra film som passar fint in med den gamla trilogin. Det var många applåder och skratt i publiken under filmens gång, och jag tror inte att någon somnade trots den sena timmen. Helt klart värd att dra ned sömnen till tre och en halv timme för. Nu hoppas jag att de två nästföljande filmerna håller samma standard!

Malin Hedengren

Malin är en Nintendoälskande ung kvinna som har fler spelmaskiner än vad hon egentligen har råd med. Hon har även en katt och en Yoshi's Island-blomma tatuerad på höger handled. Och så är hon ninja.

Kommentarer