Nutopia

Hamilton’s Great Adventure – en pusslig Indiana Jones

Jag visste ärligt talat inte vad som väntade mig när jag laddade ned Hamilton’s Great Adventure från PSN, mer än att det var ett pusselspel utvecklat av stockhomsbaserade spelstudion Fatshark. Det var bra, för jag blev positivt överraskad och det är ju alltid skoj.

Det gäller kort och gott att ta den snubbliga Indiana Jones-kopian Ernest Hamilton från A till B genom banor kantade med faror, allt från kvicksand till målsökande zombier. Förutom att snabbt ta sig förbi alla hinder så finns det skatter att samla. Genom att plocka upp alla klaras banan perfekt. Upplägget bygger på att man som spelare måste tänka flera steg i förväg för att inte fucka upp, vilket inte alltid är så lätt.

Vid Ernest sida (eller över huvudet) finns papegojan Sasha som man växlar till med en knapptryckning. Med Sasha kan man dra i spakar som öppnar vägen för Ernest, eller kraxa för att locka till sig fienders uppmärksamhet. Jag imponeras hur enkelt och naturligt det känns att flyga och runt med fågeln. Växlandet mellan karaktärerna känns också genomtänkt istället för krystat som i många andra spel.

Totalt innehåller spelet ett 60-tal färgglada banor fördelade på fyra olika platser runt om på jorden, allt från djungler till snöiga bergstoppar. Vissa banor är lite plottriga och det kan vara svårt att direkt se vad man ska göra.

Mellan världarna får man lära sig mer om Ernest Hamilton och bakgrunden till varför man måste klara massor med labyrinter. Även om storyn är lite krystad så bidrar den till en mysig stämning och illustrationerna påminner lite om Jan Lööfs barnböcker.

Spelet har inga traditionella bossfighter. Istället väntar ett pussel modell större på världarnas sista bana som kräver mycket tänkande och kanske en och annan svordom. Men det är aldrig spelet som du svär åt, utan dig själv. Svordomarna vägs dock upp av lyckan att komma vidare. Det är alltså bara att fortsätta att nöta tills banan sitter perfekt i muskelminnet.

Pontus Hellgren

Spelnostalgiker vars hjärta dunkar lite extra för chipmusik och färgglada pixlar.

Kommentarer