Nutopia

Gamerscore 50K: Det bästa av båda världarna!

Jag är en tävlingsinriktad, om än inte skicklig, spelare och har alltid varit det. Min styrka ligger snarare i uthålligheten att utforska spelen till fullo. Lägg till en samlarmani på det så är det lätt att förstå varför jag fastnade för Xbox 360 som konsol. Just det: achievements. Mitt nyårslöfte blev också väldigt enkelt: innan årets slut ska jag ha nått 50 000 poäng. Då året började hade jag strax över 30 000, vilket innebär att jag måste skrapa ihop ytterligare 20 000 – vilket kan översättas till 100% av alla poäng i 20 olika spel. Enkelt? Vi får se, för varje månad rapporterar jag om hur det går.

2010 började på bästa möjliga sätt för en achivementhora. Hur då undrar ni? Jo, med Hannah Montana: The Movie. Det första man bör göra i jakten på achievements är att spela allt man kommer över utan att skämmas. Jag har inga problem med det och med tanke på att jag fick 900 poäng på två dagar tar jag lätt på de tråkningar jag får. Spelet är ett enkelt tidsfördriv och kräver inte allt för mycket koncentration gällande storyn, som i ärlighetens namn faktiskt är svår att hänga med i för de som till och med har sett filmen. Det saknas nu bara två achievements innan spelet är helt klart, men för att få den krävs fyra kontroller (jag har tre) eller att man lyckas med ett moment som kräver antingen tur eller en precis spelkontroll (som spelet saknar).

Det andra spelet som stått för en stor del av månadens poäng är Condemned 2. På många sätt är det raka motsatsen till Hannah Montana då det har en djup story som tagit mig lång tid att spela igenom. Faktum är att jag gladeligen gett mig ut och spelat online, vilket är ytterst ovanligt för att vara mig. Behöver man en anledning till varför achievements bör finnas i ett spel är Condemned 2 onekligen ett av de bättre exemplen: achievements uppmuntrar dig att utforska hela spelet, inte bara en del av det.

De två spelen uppvisar båda varsin sida av det bästa med achievements. Hannah Montana är oerhört enkla poäng som poppar upp med jämna mellanrum, vilket uppmuntrar till vidare spel. Condemned 2 har inte samma höga frekvens, men uppmuntrar istället spelaren till att ständigt söka nya upplevelser. Båda sakerna tycker jag är extremt positiva och visar på två skäl varför jag tycker spelen är roligare med achievements.

För att summera den första månaden blev det sammanlagt 2425 poäng. Det innebär att januari har varit väldigt effektiv och att jag för tillfället ligger rätt bra till för att nå mitt mål. Det känns betryggande med tanke på att jag kommer ha ett hyfsat fullbokat schema under februari och mars. Orosmolnet är Mass Effect 2 och Assassin’s Creed 2 som båda står på mitt spelschema. De kommer sluka mycket tid för mig, men å andra sidan ge mig många achievements och det är definitivt inte fy skam!

Månadens spel

  • Hannah Montana: The Movie (900 poäng)
  • Condemned 2 (790 poäng)
  • Wet (265 poäng)
  • Borderlands (210 poäng)
  • Fairytale Fights (210 poäng)
  • Superman Returns (140 poäng)
  • Vancouver 2010 (65 poäng)
  • Shadowrun (30 poäng)
  • Dragon Age: Origins (25 poäng)

Gamerscore den 24:e januari: 32870 poäng

Robert Jonsson

Robert Jonsson är en svensk rollspelsdesigner som bland annat skrivit skräckspelet Bortom: Lögnens slöja och science fiction-spelet Leviathan. Han kallar sig ibland för Nate Traveller, är en stor achievementjunkie och driver spelpodden Spel 223.

Kommentarer

  • Även bland achievementhoror är det fult att ha Avatar TBE eller andra “easy 1000”-spel i spelhistoriken, och även om jag själv gärna jagar achievements spelar jag inte skitspel bara för att få lätta poäng. Visserligen spelar jag emellanåt skitspel, men då för att de ibland funkar som hjärndött tidsfördriv.

  • Jo, många skyr Avatar TBE (vissa så mycket att de inte ens vågars pela James Cameron’s Avatar!), men jag ser dem som poseurs. De slår sig på magen och ska ha höga poäng, men skäms över spelen? Nej, det känns så tonårsaktigt tycker jag. Det är coolt att bli hånad! ^^

    Sedan som du säger: skitspelen är bra som avkoppling (=hjärndött tidsfördriv).

    Men vissa spel är urbota tråkiga och störiga, så de skulle jag aldrig kunna tänka mig att spela. Exempel på det är Star Trek Legacy. Alone in the Darks spelkontroll får mig nästan att förpassa spelet dit, men jag har starka känslor för survival horror-genren och den tidigare serien så jag är kluven där.

  • Jag gjorde faktiskt misstaget att testa Star Trek Legacy en gång, köpte det för någon hundralapp med förhoppning om att det skulle vara OK. Efter någon kvarts spelande åkte det tillbaks i hyllan och har inte kommit fram igen.

    Däremot tycker jag det är roligare att ha höga poäng i bra spel, vilket visar hur “hängiven” jag är kvalitetstitlarna.

    Med det höga tempot på bra spel det senaste året så gäller det verkligen att välja vad man spenderar sin tid på och jag skulle inte få för mig att lägga pengar och tid på ett tråkigt spel med lätta poäng i dagens läge. Poängen är inte värda att missa bra upplevelser i andra spel.

  • Jag köper väldigt sällan nya spel – och det gör att jag generellt ligger några år efter. Nu har det dock blivit lite nyare spel eftersom jag verklkigen brinner för dem. Då får de absolut prio för sämre spel. T.ex. Assassin’s Creed II och Mass Effect 2 har tagit mycket tid och energi från mig på sistone, även om jag har Superman Returns som skulle ge mig snabbare poäng. Men nog kommer jag spela det senare. Det vet jag redan.