Nutopia

Dead Rising 2 – fler vapen, mer kött

Ibland blir man helt enkelt föga överraskad av spel. Dead Rising 2 är ett sådant, och det ger mig egentligen precis vad jag hade väntat mig. En köttig enformighet med tekniska begränsningar – men det är ganska kul också.

Chuck Greene är en före detta motocrossförare som numera ägnar sig åt den slafsiga realitysåpan Terror is Reality i Fortune City. Han kör cross och harvar zombiehordar på löpande band för att tjäna ihop pengar till medicin, Zombrex, åt hans infekterade dotter Katey. Kaos utbryter givetvis, de odöda löper amok och tar över staden av hittills okänd anledning och Chuck blir självklart ditsatt som den ansvarige för utbrottet. Han måste nu bevisa sin oskuld samt hitta tillräckligt mycket Zombex åt lilla Katey innan militären kommer till undsättning 72 timmar senare. Att överleva själv ingår också, så klart.

Det blir lite mellansekvenser här och där, men överlag känns storyn ganska tunn. Sidoäventyren kan vara en smula röriga och när saker och ting går på tid ligger pressen ständigt närvarande. Att prata med karaktärer man stöter på är ett otyg. Dialogerna presenteras på ett otympligt sätt och det är knappt något röstskådespel att tala om. När vi ändå är inne på det negativa spåret kan jag också dra upp optimeringen, eller avsaknaden av den. Jag spelar på PlayStation 3, och kommer jag ut i för stora områden med för många zombier så hackar det betänkligt. Tråkigt, och faktiskt riktigt störande. Sen kan det väl också nämnas att spelet, som vanligt, kan bli en smula upprepande. Det händer att man tröttnar emellanåt.

Men till det positiva då. Det är ett förhållandevis ganska kul spel när man känner för det, och nu kan man även kombinera olika vapen med varandra för lite råare omhändertagande av de gående liken. En meningslös och ganska kass variant, men som jag ändå diggar, är hinken med borrmaskiner i. Trä hinken över huvudet på valfritt offer och låt borrarna sköta resten. Du kan ju tänka dig…

Dead Rising 2 känns inte direkt fräscht eller unikt på något sätt, men det är ett typiskt ”okejspel” som absolut kan tilltala en betänklig skara spelare. Var ettan något för dig kommer du säkert att gilla tvåan också.

Betyg: 3 av 5

Rickard Olsson

Omåttlig dyrkare av e-sport. Spelar mycket PC, främst Rocket League, och klämmer även in blandat på PS4 och Xbox One när tid finns. Anser att The Last Guardian är universums bästa spel någonsin.

Kommentarer