Nutopia

Bond-fredag: You Only Live Twice

Titel: You Only Live Twice
Releasedatum: 1967
James Bond: Sean Connery
Bond-brudar: Akiko Wakabayashi (Aki), Mie Hama (Kissy Suzuki)

You Only Live Twice är den första filmen att avvika nästan helt från Ian Flemings bokförlaga, till förmån för en nyskriven handling som enbart lånar vissa karaktärer och platser från boken. Manusförfattandet föll på Roald Dahls (kanske mest känd för sina underbara barnböcker) axlar, trots ingen tidigare erfarenhet av manusförfattande. Dahl ansåg att You Only Live Twice var Flemings sämsta Bond-bok, med en handling helt omöjlig att översätta till film vilket är anledningen till att de båda skiljer sig åt så mycket. Kanske också anledningen till att det här är den sämsta Bond-filmen hittills.

SPECTRE är i farten igen och försöker den här gången dra igång ett tredje världskrig genom att kidnappa de två stormakterna Sovjetunionen och USAs respektive rymdfarkoster i hopp om att de ska skylla på varandra. Vi får även se Blofelds ansikte för första gången.

Alexander tycker:
En väldigt medioker Bond-rulle i mina ögon, där den största behållningen är vissa ruskigt snygga miljöer. Som till exempel Osatos kontor, vulkanbasen, Blofelds lya och de vackra vyerna från Japan – men utöver det finns det inte mycket att hurra för. Bond-skurken, Ernst Stavro Blofeld, är hemskt porträtterad av Donald Pleasence – hans tolkning känns nästan lika komisk som Mike Myers version, Dr. Evil, i Austin Powers. Jag får känslan av att produktionsteamet tog sig lite vatten över huvudet med You Only Live Twice och ville göra en större och mer episk film än de egentligen hade kunskap eller tekniska möjligheter till. Slutscenen med den exploderande vulkanen är bara en av många scener där specialeffekterna är skrattretande dåliga.

TDH tycker:
Jag är splittrad till You Only Live Twice. Å ena sidan så älskar jag liksom Alexander vulkanbasen och flera av miljöerna, men å andra sidan är det en rätt tunn film. Tigers ninjaskola är bara fånig och det japanska undercoverbröllopet känns pressat. Och den exploderande vulkanen, nej, bara nej. Sämst hittills, men sevärd ändå, om inte annat så för att Dr. Evil Blofeld gör full entré.

Postern:
Lyckligtvis är postern betydligt bättre än vad filmen är. Den tecknade stilen kvarstår och layouten påminner i mångt och mycket om föregående Thunderball. Synd bara att helikopterscenen inte kan leva upp till hur extremt cool den ser ut här.

Vinjetten:
Som vi sa förra veckan är de gamla Bond-låtarna de bästa, och den här är inget undantag. Nancy Sinatra står för skönsången och musiken har den där underbara Bond-känslan som vi alla älskar. Det visuella är dock inte mycket att hänga i granen med ganska fula kopplingar till Blofelds vulkan och det japanska temat.

Bästa citatet:

Blofeld: The firing power inside my crater is enough to annihilate a small army. You can watch it all on TV. It’s the last program you’re likely to see.
James Bond: Well, if I’m gonna be forced to watch television, may I smoke?
Blofeld: Yes. Give him his cigarettes. It won’t be the nicotine that kills you, Mr. Bond.

Bästa scenen:
Hela slutstriden är välregisserad action med flera snygga shots. Traditionell Bond-strid helt enkelt, i grym miljö – what’s not to like som det heter på andra sidan pölen.

Bubblare:
Blofelds katt tycker det är sjukt drygt att vara just Blofelds katt. I alla fall om man får tro den här bilden.

Somnade Malin?
Trots att Malin sovit middag innan filmen slumrade hon till lagom till första klippet vid ninjaskolan. Strax därefter var hon dock vaken igen, bara för att hinna se den japanska agenten, Aki, bli giftmördad bredvid en sovande Bond. Vid nästa scen på ninjaskolan somnade Malin om och sov sedan hårt genom resten av filmen.

Nästa vecka får vi se George Lazenby i On Her Majesty’s Secret Service.

Alexander Danling

Alexander Danling är grafiker och spelnörd som just nu spelar Cities: Skylines ohälsosamt mycket, och gör skrivbordsbilder i vattenfärg på watercoloredmoviestills.tumblr.com.

Kommentarer