Nutopia

Bond-fredag: The Man With the Golden Gun

Titel: The Man With the Golden
Releasedatum: 1974
James Bond: Roger Moore
Bond-brud: Britt Ekland (Mary Goodnight), Maud Adams (Andrea Anders)

Från förra veckans ganska mediokra Live And Let Die till en film som återfinns på både Alexanders och TDH:s topplista över de bästa Bond-filmerna – The Man With the Golden Gun. Filmen fick dock ett väldigt ljummet mottagande när den släpptes och anses konstigt nog vara minst Bond av alla Bond-filmer, vilket vi inte riktigt kan hålla med om.

Hur som helst, filmen tar sin början med att Bond får en guldkula signerad ”007” postad till sig. Man misstänker direkt lönnmördaren Francisco Scaramanga och Bond ger sig av på nya äventyr, återigen till de asiatiska breddgraderna. Här dras han, som vanligt, in i en rejäl soppa – denna gång beståendes av en kortvuxen man, en ståltandad mördarmaskin, två svenska Bond-brudar samt en antagonist med tre bröstvårtor.

Detta är också den sista filmen som Albert R. Broccoli och Harry Saltzman gjorde tillsammans innan Saltzman, på grund av ekonomiska bekymmer, sålde sin halva av produktionsbolaget efter filmens release.

Alexander tycker:
The Man With the Golden Gun är ytterligare en sån där klassisk Bond-rulle som jag minns väldigt tydligt från min barndom. Vad jag dock inte mindes var hur bra den faktiskt är. Med underbara karaktärer som Scaramanga och Nick Nack samt ett riktigt schysst äventyr går den, som redan nämnt, direkt in på min topplista. Moore tar ett stort kliv framåt från sin insats i Live And Let Die och levererar en betydligt bättre Bond den här gången och det är kul att se två svenskor stå för den fagra delen av Bond-myntet, trots Eklands ytterst tveksamma insats som Mary Goodnight.

TDH tycker:
Roger Moores andra försök som 007 är både mer och mindre Bondsk jämfört med det första, Live And Let Die. Å ena sidan ser vi en återgång till mer Bond-lika miljöer och karaktärer i The Man With The Golden Gun, men å andra sidan så är filmens story inte alls klassisk James Bond. Det är inget jag stör mig på, bortsett den krystade Solex-vinkeln som knyter an till uppdraget Bond tas ifrån så fungerar The Man With The Golden Gun bra. Chrisopher Lee är som alltid en skådespelare av rang, och även om Scaramanga inte är den typiska Bond-skurken så är karaktären intressant. Det här är en mellanfilm i Bond-serien, men faktiskt en av mina favoriter. Som bidrag till Bond-mythoset är den inte särskilt tung, men som film är The Man With The Golden Gun något av ett måste.

Postern:
Till skillnad från filmen håller postern inte direkt högsta klass. Den känns obalanserad och inte lika genomtänkt som de tidigare. Vi gillar fortfarande stilen, om nu någon hade glömt det.

Vinjetten:
En vid det här laget klassisk typ av Bond-vinjett, denna gång helt befriad från fula specialeffekter. Det enda obskyra inslaget är tjejen som dansar framför fyrverkerierna någonstans där i mitten. Låten håller fortfarande samma höga klass som tidigare och fullkomligt osar Bond.

Bästa citatet:

”Oh James…”

Varför? Jo, för att Goodnights lustfyllda replik är början på en trend där Bond-bruden undslipper sig just detta i slutet av varje film. Missa inte heller musiken på slutet, grymt härlig återkoppling till ledmotivet.

Bästa scenen:
Det finns så många, The Man With The Golden Gun är full med starka scener, ofta med Nick-Nack i farten. Men slutstriden i Scaramangas karnevalsbana är helt enkelt i en klass för sig, med ett starkt avslut.

Somnade Malin?
Det här börjar bli lite väl förutsägbart. Ja, Malin somnade även till denna film – men tolka inte detta som att hon inte gillar Bond-filmer.

Nästa vecka blir vi spionkära i The Spy Who Loved Me.

Alexander Danling

Alexander Danling är grafiker och spelnörd som just nu spelar Cities: Skylines ohälsosamt mycket, och gör skrivbordsbilder i vattenfärg på watercoloredmoviestills.tumblr.com.

Kommentarer