Trots sin realism så är faktiskt varken karaktären James Bond eller agent 007:s äventyr baserade på sanna historier. Nej, karaktären och många av de intriger som sedermera skulle bli filmer och spel, är skapade av författaren Ian Fleming.
Fleming, född den 28 maj 1908, var inte alltid en författare. Faktum var att han jobbade med den brittiska underrättelsetjänsten under Andra världskriget och ansvarade för flera operationer under den här perioden, mer eller mindre stora eller realiserbara. Beroende på vem man läser så ges Flemings framgångar under sin militära period olika proportioner.
Nu höll han nästan inte på att få någon militär karriär, för han sparkades ut ur den förberedande skolan, som Fleming började på efter att folket på Eton tröttnade på hans livsstil, till följd av gonorré… Ja, Ian Fleming beskrivs som en livsnjutare inte helt olik James Bond, men Bond sägs i stället vara baserad på spionen Conrad O’Brien-ffrench, som Fleming ska ha träffat på en skidresa till Kitzbühl.
Det kan skrivas väldigt mycket om vem personen Ian Fleming var, men ju mer man gräver desto mer utsvävande blir det. Fleming ter sig på många sätt lika mycket myt som människa, även om så självfallet inte är fallet efter en källkritisk granskning. Låt oss nöja oss med att Ian Fleming förtjänar en och annan bok om sig själv och sitt liv, vilket också skett. Här fokuserar vi i stället på böckerna och novellerna om agent James Bond.
Den första boken, Casino Royale, skrevs på blott två månader 1953. Det är en ganska torftig historia ärligt talat, kortfattat berättade men ändå med en tilltalande ton. Flemings tidigare verk har alla den här stilen, men med åren blir de mer målande i sitt språk. Det är en intressant utveckling ärligt talat, och en som troligtvis går de flesta förbi. Jag menar detta då majoriteten av de som kommer i kontakt med Ian Fleming i dag tveklöst har sett åtskilliga Bond-filmer redan, och även om intrigen i historierna kan vara mer eller mindre lika, så är det väldigt olika saker. James Bond i filmens värld skiljer sig väsentligt från sin namne i litteraturens, inte minst i det utrymme som ges agentens egna tankar och funderingar, samt den kyla han tvingas besitta. Så tänk er själva, någon som har sagt att han eller hon uppskattar Bond-filmerna får en av Flemings böcker i julklapp, kanske rentav Casino Royale ”för den är först” – jag tror få avslutar den, och ännu färre känner ett sug efter den andra boken om Bond, nämligen Live And Let Die.
Låt oss stanna till här ett ögonblick och konstatera en sak: jag anser att Ian Fleming är en duktig författare, i synnerhet vissa av hans noveller, flera samlade i utmärkta samlingen Quantum of Solace, men han är inte spektakulärt självklar för alla. Flemings stil sammanfattas ganska väl av honom själv:
While thrillers may not be Literature with a capital L, it is possible to write what I can best describe as ”thrillers designed to be read as literature”.
Det var vad Fleming tyckte att han gjorde, och det är troligen därför han hamnade på plats 14 på TIME-listan över de främsta brittiska författarna efter 1945.
Fleming skulle komma att skriva 14 officiella böcker om James Bond. Jag skriver officiella, för två av dem är i själva verket novellsamlingar, nämligen For Your Eyes Only och Octopussy and the Living Daylight. Ja, det är tre separata filmtitlar, och i sin tur tre Bond-filmer som har föga med den litterära förlagan att göra. Samma grepp används genomgående i 007:s filmhistoria, GoldenEye är i själva verket namnet på en militär operation under Andra världskriget och sedermera även Flemings hus på Jamaica, och novellen Quantum of Solace har absolut inget med filmen med samma namn att göra.
Böckerna, i kronologisk ordning, är:
- Casino Royale
- Live and Let Die
- Moonraker
- Diamonds are Forever
- From Russia with Love
- Dr. No
- Goldfinger
- For Your Eyes Only
- Thunderball
- The Spy Who Loved Me
- On Her Majesty’s Secret Service
- You Only Live Twice
- The Man with the Golden Gun
- Octopussy and the Living Daylights
De båda sista böckerna gavs ut efter Flemings död, och i alla fall The Man with the Golden Gun fick sval kritik. Det var inte så konstigt, den var nämligen inte färdig och av någon anledning så valde förlaget att publicera den utan den nödvändiga bearbetning som gjordes av Flemings kollegor.
För mig sticker såväl Moonraker som Thunderball ut i Flemings författarskap, samt Dr. No. Den sistnämnda var min första kontakt med Bond i litterär form, en inbunden svensk översättning som jag hittade i ett antikvariat. Som så många andra så visste jag självfallet att James Bond föddes i böckernas värld, men jag hade inte haft någon kontakt med honom. Sedan flöt det på, jag beställde in de engelska versionerna till det lokala biblioteket och läste framför allt novellerna.
Det har skrivits nio noveller totalt, och de är väldigt läsvärda. Jag rekommenderar framför allt de båda tidigare nämnda novellsamlingarna. Ursprungligen publicerades novellerna i tidningar och magasin, som var vanligt på den tiden, och kanske kommer tillbaka nu när eboken är på framfart.
Ian Fleming levde ett hårt liv. Inte ekonomiskt, han föddes rik och fram till den militära karriären ter sig hans tillvaro tämligen sorglös. Nej, han levde hårt av eget val, med en förkärlek till mat och sprit. Han avled efter sin andra hjärtattack, den 12 augusti 1964, blott 56 år gammal. Hans sista nedtecknade ord ska ha varit dessa, till ambulanspersonalen:
I am sorry to trouble you chaps. I don’t know how you get along so fast with the traffic on the roads these days.
Så väldigt engelskt.