Nutopia

Bond-fredag: A View to a Kill

Titel: A View to a Kill
Releasedatum: 1985
James Bond: Roger Moore
Bond-brud: Tanya Roberts (Stacey Sutton)

A View to a Kill blev Roger Moores sista Bond-film, trots att han egentligen ville sluta efter For Your Eyes Only. Och kanske skulle han ha hållit fast vid det, för i A View to a Kill känns Moore väldigt trött och gammal och inte alls speciellt mycket James Bond. Han har dock fortfarande kvar sin charm och sin förmåga att få damerna att släppa allt så fort han visar sig, det är först i de lite mer actionbetonade sekvenserna som åldern gör sig påmind. Tur är väl då att Christopher Walken fick rollen som Max Zorin – den läskigt galna multimiljardären som planerar att dränka hela Silicon Valley för att få monopol på sin datorchip-tillverkning. Walken gör en underbart bra insats och hans karaktäristiska sätt att tala och föra sig passar perfekt för en Bond-skurk.

Moore har själv sagt att den här filmen är den han gillar absolut minst av de sju han medverkade i. Han tyckte även att scenen där Zorin mejar ner samtliga gruvarbetare med ett maskingevär, under tiden de försöker rädda sig undan den översvämmande gruvan, verkligen inte hörde hemma i en Bond-film. Och vi är nog beredda att hålla med.

Alexander tycker:
I A View to a Kill tycker jag mig kunna se de första tecknen på en förändring i Bond-universumet, som egentligen drar igång på allvar i Daltons två nästkommande filmer. Mindre Bond men desto mer renodlad action. Och visst, det blir generellt sett rätt bra och lättsmält film av det, men den där Bond-känslan vi alla älskar lyser med sin frånvaro och det är lite trist. Bond har väl alltid varit någon form av mainstream, men med A View to a Kill är det som att filmerna sätter ned båda fötterna stadigt i mainstream-land, för att förbli där ända tills Daniel Crag tog på sig rollen som Bond.

Hur som helst, Moores sista Bond-rulle är ändå helt okej, främst tack vare Christopher Walken som gör en sjukt bra rolltolkning som Max Zorin. Moore själv känns väldigt trött och det känns helt rätt att han lade sin Walter PPK på hyllan efter den här filmen – han var ju ändå 57 år, vilket i mina ögon är lite för gammalt för att spela James Bond. Nämnas bör också Grace Jones som spelar en typisk Bond-skurk, så där udda och konstiga som vi vill ha dem.

TDH tycker:
Det syns att Roger Moore är färdig med rollen som Bond i A View To A Kill, inte för att han presterar dåligt utan för att han känns lite för gammal. En ålderstigen Bond är i sig inte nödvändigtvis ett problem, men manuset måste vara anpassat för det och så är inte fallet här. Annars har A View To A Kill många bra ingredienser, i synnerhet scenerna på stuteriet. Jag gillar den här filmen, och jag gillar Grace Jones roll, samt inte minst Christopher Walkens psykotiska Max Zorin, vilket gör det till ett värdigt avslut för Roger Moore-eran.

Postern:
Den här postern kan placeras i samma fack som Diamonds Are Forever, The Spy Who Loved Me och Moonraker. Utfallande med ett färgglatt motiv och massor av referenser till vad som händer i filmen. Det är snyggt och välbeprövat och vi gillar samtliga. Den här postern markerar dock slutet för de traditionella, tecknade Bond-postrarna som vi gillar så mycket. När Timothy Dalton tar vid ändras också utförandet av postrarna drastiskt. Om det blir till det bättre? Det får du veta nästa vecka.

Vinjetten:
En riktigt snygg vinjett med läckra neoneffekter som gör sig väldigt bra, även om den brinnande tjejen någonstans mitt i känns lite väl udda, men funkar helt okej ändå. Vad som däremot inte funkar är låten – skriven och framförd av Duran Duran. Som vi skrev förra veckan var 80-talet en fruktansvärd tidsperiod för Bond-låtar och den här markerar det absoluta lågvattenmärket med en total avsaknad av ens någon form av Bond-känsla. Det har dock inte hindrat Alexander från att konstant nynna på refrängen hela veckan.

Tilläggas skall att låten är den enda Bond-låten, fram till 2007, som legat etta på Amerikanska Billboardlistan.

Bästa citatet:
Det finns gott om bra dialog i filmen, men vi gillar den här enkla ordväxlingen mellan Bond och Zorin, efter att May Day mördat Tibbett:

Max Zorin: You lost, 007.
James Bond: Killing Tibbett was a mistake.
Max Zorin: Then I’m about to make that same mistake twice.

Bästa scenen:
När Bond och May Day gör gemensam sak och kämpar för att förhindra en katastrof genom att rulla ut bomben ur gruvan känns A View To A Kill riktigt bra, speciellt tack vare May Days uppoffring. Bomb och May Day rullar ut, Zorin ser henne, och sedan går allt upp i rök. Det är bra skit.

Somnade Malin?
Malin gillar verkligen den här filmen; hästarna, skurken Zorin och superstarka May Day. Dock hjälpte inte detta, utan Malin somnade och sov som ett barn när Silicon Valley låg risigt till.

Nästa vecka är vi tillbaka med Timothy Daltons första Bond-film: The Living Daylights.

Alexander Danling

Alexander Danling är grafiker och spelnörd som just nu spelar Cities: Skylines ohälsosamt mycket, och gör skrivbordsbilder i vattenfärg på watercoloredmoviestills.tumblr.com.

Kommentarer